Snart kommer en ny blogg!

Om någon vecka kommer en ny blogg!
Håll utkik! :-)

Veckorapport

Idag är det en vecka sedan både Malte och Björne började med sina mediciner.
Malte ska sluta med Norocarp på söndag medans Björne ska fortsätta med sina kortisontabletter i några veckor till, dock med förminskad doser.

Vi märker inget på Malte - det har vi inte gjort sedan andra dagen. Jag har läst lite i en grupp på Facebook som heter "Allergiska hundar" där det diskuterats både Borellia och Anaplasma-fall och det verkar väldigt vanligt med skov, det vill säga att det kommer igen lite då och då. En del har skrivit 1-3 ggr per år och en del har inga skov alls. Det känns fortfarande som om det är det Malte får, då de nämner samma symptomer som han har, t o m ont i nacken.

Björne går just nu på 1,5 tablett per dag.
Kisseriet är lite si och så med, men i två dygn har han nu lyckats hålla sig tills jag går upp på morgonen. Dock har det hänt en olycka två gånger när jag kommit hem ifrån jobbet då jag inte varit snabb nog att hinna öppna altandörren så han kan springa ut. Glädjen att jag kommit hem påverkar naturligtvis också.
Hans nos och område runt nosen ser mycket bättre ut nu! Glädjande och skönt.
Fortsättning följer...

UPPDATERING SJUKSTUGA 8 JUNI 2014

Dag 3 av medicineringen.

Inga förändringar till de sämre iallafall.
Om vi ska ska något till det sämre så är det ju att Björne är mer kissig nu än innan. Han klarar inte av att vara tät så länge som innan - det vill säga att han måste ut även på natten. Då ställer han sig bara vid altandörren - och Jack är snäll och gnäller så att vi vaknar.
Vi har inte sett Björne stå och gnida sig med nosen mot staketet nu sen han började med tabletterna. Jag har också köpt zinksalva som innehåller rosenblomma, olja och kamoill som är bra och hälsosamt och kan dämpa eventuellt klåda och mjuka upp och skydda huden. Den är tjock salvan men verkar bra.
Imorgon ska vi bara ge Björne en dosering om dagen - får se om det blir någon förändring då.

Malte är sig lik igen - kanske en smula segare - men är på bus när han känner för det.
Nu är det ju varmt ute så det gör ju det också en lite smula jobbigare när man går på medicin. I en vecka till ska Malte ha sin medicin.

Nåja - håll tummar och tassar för att det bara går åt rätt håll i fortsättningen också.

Uppdatering lunch 7 juni - Pingstafton

Klockan 06.15 behövde Björne ut och kissa och Jörgen släppte ut honom.Han hade då senast kissat kl 00.30.  Just nu går han ju på den största dosen två gånger om dagen så det är inte konstigt att han är lite oftare kissig.
Men han visar fortfarande inte några konstigheter utan är som vanligt.

När jag kom ner klockan 7 möttes jag av en väldigt pigg Malte som viftade på svansen och var glad.
Senare i förmiddags när jag var och handlade fick jag ett sms ifrån Jörgen om att Malte var tokig och skulle bara hoppa på Jörgen och jagade honom i trädgården medans han klippte gräset. Hahaha.
Så positiva tecken fast vi får försöka att varva ner Malte lite då han troligtvis fortfarande har ont men ej känner det på grund av medicinen. 

Jag var och hämtade mer Norocarp på Apoteket till Malte då jag inte har tillräckligt med tabletter till denna omgång.  De hade skrivit ut 300 tabletter (!) så nu har vi om detta skulle komma igen ett antal gånger till.
Skönt och tryggt att veta detta så man slipper tänka på det.
Jag och veterinären är ju överens om att om Malte skulle bli lika dålig som första gången då får vi göra ännu en utredning.

Sjukstuga

Då är det åter dags för sjukstuga här.
Björne har fått utslag runt hela nosen. Huden är avskalad och hård och lite bubblig. Från att bara haft lite på ena sidan så har det spridit sig runt hela nosen. Han drar ibland med nosen i nätmaskorna på staketet men har ingen symptom på tassarna eller övriga kroppen.
Han har idag börjat på kortisontabletter.
Veterinär har kollat på honom och hon vet inte heller vad det kan vara. Så vi får se om detta hjälper och återkommer det eller ej hjälper så får vi gå vidare. Björne har inte visat nåt sämre tillstånd efter första dagens dosering iallafall.  Inte ens hängig eller mera trött.

Malte visade redan imorse konstigt beteende.  Men det var inte förrän i eftermiddags som han började att skrika helt plötsligt,  gå av och an långsamt och orolig - de vanliga och klara symptomerna som han haft var fjärde månad - tredje gången nu.
Han visade att han ville gå upp i sin fåtölj eller i soffan men han vågade inte.
Han fick direkt tabletter och sen har han varit väldigt lugn.
Nu ikväll vid 22 så vågade han ta steget upp i fåtöljen och låg där i några minuter.  Han åt också sin mat vilket han aldrig gjort innan när han haft ont. Så positiva tecken visar han nu ikväll..medicinen har hjälpt redan nu.
Ny uppdatering imorgon.

Både Björne och Malte fiser av sina tabletter så altandörren har varit öppen hela kvällen.

Usch och fy!

Usch och fy vad dålig matte har varit på att uppdatera sin egna blogg på ett tag nu!

Skärpning matte!

Här om dagen fick jag och Jörgen en helt underbar minnestavla på Leo av fina vänner. Vi blev så rörda. Det blev en hel tårar kan jag säga ifrån oss båda. 

Här om dagen så simmade Jack och Björne. Jack simmade som vanligt 27 minuter utan någon som helst mikropaus. Han är en galen simmare! Han hade inte tid att duscha innan han skulle gå i bassängen - han ville i direkt, men det fick han inte. 

Björne simmade i 22 minuter också utan mikropauser. Det är första gången han inte tog några mikropauser utan simmade hela tiden. Han verkade vilja simma också för han gick själv upp för trappan och doppade frambenen i vattnet sen behövdes bara en liten puff i rumpan och så slängde han sig i och började simma direkt. Bra jobbat killen!

Imorgon är det dags att ställa ut Björne på den Internationella Hundutställningen i Hässleholm och sen på söndag kommer vi att besöka Rasspecialen i Hässleholm för Leonberger, men vi kommer inte att ställa ut Björne där. Full rulle hela helgen!

Här kommer lite bilder på huliganerna. 

Simning har stått på schemat

Siesta

Maltes kärleksblick till matte

Leos minnestavla som vi fick av alldeles underbara vänner

Bildbevis ifrån Björnes sista träningstillfälle på Grundkursen

Med detta papperssnöre som koppel skulle Björne gå fint i snöret, möta andra personer/hundar och det skulle INTE gå i sönder. Inget annat koppel skulle vara på.

FÄRDIG MED PAPPERSSNÖRET OCH DET ÄR HELT! 

Här tränar vi "ligg kvar" och matte går ifrån en lång bit för att ta lite bilder.
Björne ligger snällt kvar och tycker det är behagligt.

Kontakt med matte när hon fotograferar, men han ligger kvar.

Inkallning!
Bus med en liten hundkompis som var lite jobbig tyckte Björne. Båda utan koppel - helt lösa.
Ja då, Björne kom på inkallning båda gångerna vi gjorde det. Han sprang inte till de andra hundkompisarna heller som stod lite längre bort.

Idag är det 1 år sedan Bruno Böna försvann ifrån oss

Idag är det 1 år sen Bruno Böna försvann ifrån oss.
Det är helt otroligt vad tiden försvinner - för det känns som igår.
Jag minns allt så klart - när vi körde in med honom till Djursjukhuset i Helsingborg på lördagen och hur de undersökte honom och hur de rullade honom på en bår när vi lämnade honom för han skulle stanna kvar där. Jag minns hans blick.
Jag minns också samtalet jag fick precis innan jag skulle ringa till dom på söndagen och höra läget...och då var det bara att säga "Låt honom få somna in".

Vi kommer för alltid att älska och sakna Dig Bruno Böna.
Ta hand om Leo nu - tror Ni har det roligt tillsammans nu "där uppe" samt att Ni har koll på oss här.

Nu är Leo hemma igen...

Nu är Leo hemma hos oss igen.

Det kändes konstigt att köra till djursjukhuset i Hässleholm - kan inte beskriva känslan - men det kändes som om cirkeln skulle bli sluten nu på något sätt.

Väl inne i väntrummet fick vi sitta och vänta en stund. Det var bara vi där, men vi visste redan igår att de var på gränsen till underbemannad där idag, så om vi fick vänta så var det inget med det.

Vi satt där i ca 5 minuter och väntade sen kom en kvinna med sin dotter ut i väntrummet ifrån djursjukhusets korridor med en stor bärbur i ena handen. I buren låg en keps och tårarna rann ner ifrån deras kinder. 

En stor klump fick man i halsen och Jörgen och jag tittade på varandra. Då bärburen var så stor så är jag säker på att det varit en hund i den. Nu hade denna hund fått somna in.

De fick betala samma summa som vi fick för själva avlivningen.

Som om det inte var jobbigt nog att bara hämta urnan, så fick vi nu uppleva och se den smärta som vi hade för snart 2 veckor sen på några andra.

När det sen blev vår tur sa vi tyst "Vi skall hämta en urna" så att inte de skulle höra och med en klump i halsen.

Urnan som vi valde till Leo är blå och med en liten silverknopp på locket - han var ju "Kungen" i flocken - den äldsta. På urnan finns också en vit duva. 

Nu är han tillsammans med Bruno och på vår minneshylla här hemma.

Om 3 dagar är det 1 år sen Bruno försvann ifrån oss alldeles för tidigt...Då lär det bli ljus tända igen och lite tårar.

En känslosam Långfredag blev det.

GRATTIS PÅ DIN 5- ÅRSDAG MALTE!

STORT GRATTIS VÅR ÄLSKADE MALTE 

PÅ 5 ÅRSDAGEN!

VI ÄLSKAR DIG!