Husfixar-Björne

Hejsan - det är jag, Björne här!
Jag mår hur bra som helst och trivs som "fisken i vattnet".
Jag är nu snart 13 veckor gammal och väger 17 kg. Alla säger att jag växer så det knakar men det tycker inte matte eller husse. Det enda de klagar på är när de ska lyfta mig. Speciellt matte ojjar sig när hon ska bära upp mig på ovanvåningen då vi ska sova. Jag sover i husse och mattes sovrum då de tycker att Jack, Leo och Malte ska få lite friheten från mig. Förstår inte vad de menar med det? Jag är väl alltid snäll emot dem...
Okej, jag medger att jag ibland klättrar upp på dem när de ligger ner, jag medger att jag biter dem i svansen ibland när de viftar men jag kan helt enkelt inte låta bli för den slår ju mig i ansiktet, ja, jag medger att jag försöker sno deras mat när de står och äter men deras mat luktar ju så gott och JA jag är morgonpigg vilket inte de är ett dugg, men vad då - man får ju passa på innan det blir för varmt ute.

Jag charmar alla jag träffar.
Härom dagen så var vi utanför en affär som heter Jysk. Jag stoppade allt folk som skulle in där för alla ville ju klappa och se mig så klart.
Och idag träffade jag några farbrödrar utanför Maxis parkering då husse och jag väntade på att matte skulle handla klart - det kändes som om hon handlade hela Maxi. Men jag blev överlycklig när jag såg henne komma mot bilen.

Nu till rubriken jag skrivit...
Matte och husse kallar mig olika yrkestitlar som Ni kan läsa här på bloggen och nu har jag fått ännu en titel. Japp, Husfixar-Björne. Varför jag fick den titeln?
Jo, därför jag fixade lite på huset. Jag bor i ett trähus och på ett av hushörnorna råkade min tänder hamna på brädan (förstår inte hur mina tänder hamnade där) och plötsligt rörde sig mina tänder. Jag gnagde och gnagde så att ca 1 cm av ena hörnan av brädan försvann. Medan jag höll på och njöt av mitt husfix så stod plötsligt matte framför mig. Oups!
Jag fick höra att det inte var okej att göra så. Jag tittade lite på Jack som också var ute, men matte gick inte på det. Skit! Jag gick därifrån och började busa med en leksak istället.
När jag inte såg matte så kunde jag inte låta bli att gå dit till hörnan igen och tugga. Plötsligt hör jag matte skrika mitt namn och jag flyttade ut några steg.. Jag fick då höra att hon hört mig gnaga där igen inne från huset. Ojdå! Får nog sluta fixa huset då det hörs alldeles för mycket.

Som sagt - jag mår bra och livet leker.
Nospussar på Er alla - nu ska jag ut i trädgården och jaga myggor.
/ Björne Bus