Snart kommer en ny blogg!

Om någon vecka kommer en ny blogg!
Håll utkik! :-)

Veckorapport

Idag är det en vecka sedan både Malte och Björne började med sina mediciner.
Malte ska sluta med Norocarp på söndag medans Björne ska fortsätta med sina kortisontabletter i några veckor till, dock med förminskad doser.

Vi märker inget på Malte - det har vi inte gjort sedan andra dagen. Jag har läst lite i en grupp på Facebook som heter "Allergiska hundar" där det diskuterats både Borellia och Anaplasma-fall och det verkar väldigt vanligt med skov, det vill säga att det kommer igen lite då och då. En del har skrivit 1-3 ggr per år och en del har inga skov alls. Det känns fortfarande som om det är det Malte får, då de nämner samma symptomer som han har, t o m ont i nacken.

Björne går just nu på 1,5 tablett per dag.
Kisseriet är lite si och så med, men i två dygn har han nu lyckats hålla sig tills jag går upp på morgonen. Dock har det hänt en olycka två gånger när jag kommit hem ifrån jobbet då jag inte varit snabb nog att hinna öppna altandörren så han kan springa ut. Glädjen att jag kommit hem påverkar naturligtvis också.
Hans nos och område runt nosen ser mycket bättre ut nu! Glädjande och skönt.
Fortsättning följer...

UPPDATERING SJUKSTUGA 8 JUNI 2014

Dag 3 av medicineringen.

Inga förändringar till de sämre iallafall.
Om vi ska ska något till det sämre så är det ju att Björne är mer kissig nu än innan. Han klarar inte av att vara tät så länge som innan - det vill säga att han måste ut även på natten. Då ställer han sig bara vid altandörren - och Jack är snäll och gnäller så att vi vaknar.
Vi har inte sett Björne stå och gnida sig med nosen mot staketet nu sen han började med tabletterna. Jag har också köpt zinksalva som innehåller rosenblomma, olja och kamoill som är bra och hälsosamt och kan dämpa eventuellt klåda och mjuka upp och skydda huden. Den är tjock salvan men verkar bra.
Imorgon ska vi bara ge Björne en dosering om dagen - får se om det blir någon förändring då.

Malte är sig lik igen - kanske en smula segare - men är på bus när han känner för det.
Nu är det ju varmt ute så det gör ju det också en lite smula jobbigare när man går på medicin. I en vecka till ska Malte ha sin medicin.

Nåja - håll tummar och tassar för att det bara går åt rätt håll i fortsättningen också.

Uppdatering lunch 7 juni - Pingstafton

Klockan 06.15 behövde Björne ut och kissa och Jörgen släppte ut honom.Han hade då senast kissat kl 00.30.  Just nu går han ju på den största dosen två gånger om dagen så det är inte konstigt att han är lite oftare kissig.
Men han visar fortfarande inte några konstigheter utan är som vanligt.

När jag kom ner klockan 7 möttes jag av en väldigt pigg Malte som viftade på svansen och var glad.
Senare i förmiddags när jag var och handlade fick jag ett sms ifrån Jörgen om att Malte var tokig och skulle bara hoppa på Jörgen och jagade honom i trädgården medans han klippte gräset. Hahaha.
Så positiva tecken fast vi får försöka att varva ner Malte lite då han troligtvis fortfarande har ont men ej känner det på grund av medicinen. 

Jag var och hämtade mer Norocarp på Apoteket till Malte då jag inte har tillräckligt med tabletter till denna omgång.  De hade skrivit ut 300 tabletter (!) så nu har vi om detta skulle komma igen ett antal gånger till.
Skönt och tryggt att veta detta så man slipper tänka på det.
Jag och veterinären är ju överens om att om Malte skulle bli lika dålig som första gången då får vi göra ännu en utredning.

Sjukstuga

Då är det åter dags för sjukstuga här.
Björne har fått utslag runt hela nosen. Huden är avskalad och hård och lite bubblig. Från att bara haft lite på ena sidan så har det spridit sig runt hela nosen. Han drar ibland med nosen i nätmaskorna på staketet men har ingen symptom på tassarna eller övriga kroppen.
Han har idag börjat på kortisontabletter.
Veterinär har kollat på honom och hon vet inte heller vad det kan vara. Så vi får se om detta hjälper och återkommer det eller ej hjälper så får vi gå vidare. Björne har inte visat nåt sämre tillstånd efter första dagens dosering iallafall.  Inte ens hängig eller mera trött.

Malte visade redan imorse konstigt beteende.  Men det var inte förrän i eftermiddags som han började att skrika helt plötsligt,  gå av och an långsamt och orolig - de vanliga och klara symptomerna som han haft var fjärde månad - tredje gången nu.
Han visade att han ville gå upp i sin fåtölj eller i soffan men han vågade inte.
Han fick direkt tabletter och sen har han varit väldigt lugn.
Nu ikväll vid 22 så vågade han ta steget upp i fåtöljen och låg där i några minuter.  Han åt också sin mat vilket han aldrig gjort innan när han haft ont. Så positiva tecken visar han nu ikväll..medicinen har hjälpt redan nu.
Ny uppdatering imorgon.

Både Björne och Malte fiser av sina tabletter så altandörren har varit öppen hela kvällen.

Usch och fy!

Usch och fy vad dålig matte har varit på att uppdatera sin egna blogg på ett tag nu!

Skärpning matte!

Här om dagen fick jag och Jörgen en helt underbar minnestavla på Leo av fina vänner. Vi blev så rörda. Det blev en hel tårar kan jag säga ifrån oss båda. 

Här om dagen så simmade Jack och Björne. Jack simmade som vanligt 27 minuter utan någon som helst mikropaus. Han är en galen simmare! Han hade inte tid att duscha innan han skulle gå i bassängen - han ville i direkt, men det fick han inte. 

Björne simmade i 22 minuter också utan mikropauser. Det är första gången han inte tog några mikropauser utan simmade hela tiden. Han verkade vilja simma också för han gick själv upp för trappan och doppade frambenen i vattnet sen behövdes bara en liten puff i rumpan och så slängde han sig i och började simma direkt. Bra jobbat killen!

Imorgon är det dags att ställa ut Björne på den Internationella Hundutställningen i Hässleholm och sen på söndag kommer vi att besöka Rasspecialen i Hässleholm för Leonberger, men vi kommer inte att ställa ut Björne där. Full rulle hela helgen!

Här kommer lite bilder på huliganerna. 

Simning har stått på schemat

Siesta

Maltes kärleksblick till matte

Leos minnestavla som vi fick av alldeles underbara vänner

Bildbevis ifrån Björnes sista träningstillfälle på Grundkursen

Med detta papperssnöre som koppel skulle Björne gå fint i snöret, möta andra personer/hundar och det skulle INTE gå i sönder. Inget annat koppel skulle vara på.

FÄRDIG MED PAPPERSSNÖRET OCH DET ÄR HELT! 

Här tränar vi "ligg kvar" och matte går ifrån en lång bit för att ta lite bilder.
Björne ligger snällt kvar och tycker det är behagligt.

Kontakt med matte när hon fotograferar, men han ligger kvar.

Inkallning!
Bus med en liten hundkompis som var lite jobbig tyckte Björne. Båda utan koppel - helt lösa.
Ja då, Björne kom på inkallning båda gångerna vi gjorde det. Han sprang inte till de andra hundkompisarna heller som stod lite längre bort.

Idag är det 1 år sedan Bruno Böna försvann ifrån oss

Idag är det 1 år sen Bruno Böna försvann ifrån oss.
Det är helt otroligt vad tiden försvinner - för det känns som igår.
Jag minns allt så klart - när vi körde in med honom till Djursjukhuset i Helsingborg på lördagen och hur de undersökte honom och hur de rullade honom på en bår när vi lämnade honom för han skulle stanna kvar där. Jag minns hans blick.
Jag minns också samtalet jag fick precis innan jag skulle ringa till dom på söndagen och höra läget...och då var det bara att säga "Låt honom få somna in".

Vi kommer för alltid att älska och sakna Dig Bruno Böna.
Ta hand om Leo nu - tror Ni har det roligt tillsammans nu "där uppe" samt att Ni har koll på oss här.

Nu är Leo hemma igen...

Nu är Leo hemma hos oss igen.

Det kändes konstigt att köra till djursjukhuset i Hässleholm - kan inte beskriva känslan - men det kändes som om cirkeln skulle bli sluten nu på något sätt.

Väl inne i väntrummet fick vi sitta och vänta en stund. Det var bara vi där, men vi visste redan igår att de var på gränsen till underbemannad där idag, så om vi fick vänta så var det inget med det.

Vi satt där i ca 5 minuter och väntade sen kom en kvinna med sin dotter ut i väntrummet ifrån djursjukhusets korridor med en stor bärbur i ena handen. I buren låg en keps och tårarna rann ner ifrån deras kinder. 

En stor klump fick man i halsen och Jörgen och jag tittade på varandra. Då bärburen var så stor så är jag säker på att det varit en hund i den. Nu hade denna hund fått somna in.

De fick betala samma summa som vi fick för själva avlivningen.

Som om det inte var jobbigt nog att bara hämta urnan, så fick vi nu uppleva och se den smärta som vi hade för snart 2 veckor sen på några andra.

När det sen blev vår tur sa vi tyst "Vi skall hämta en urna" så att inte de skulle höra och med en klump i halsen.

Urnan som vi valde till Leo är blå och med en liten silverknopp på locket - han var ju "Kungen" i flocken - den äldsta. På urnan finns också en vit duva. 

Nu är han tillsammans med Bruno och på vår minneshylla här hemma.

Om 3 dagar är det 1 år sen Bruno försvann ifrån oss alldeles för tidigt...Då lär det bli ljus tända igen och lite tårar.

En känslosam Långfredag blev det.

GRATTIS PÅ DIN 5- ÅRSDAG MALTE!

STORT GRATTIS VÅR ÄLSKADE MALTE 

PÅ 5 ÅRSDAGEN!

VI ÄLSKAR DIG!

Budskapet säger sig själv

Idag var jag en liten runda på stan.
Jag gick in i en affär för "Kropp & Själ". En mysig liten affär för de som gillar meditation, yoga, det undermedvetna. änglar med mera.
När jag redan betalt för de varor jag hittat, så tittade jag åt höger och där såg jag detta smycke.
Det var ödet - budskap.
Jag kunde liksom inte ta väck blicken ifrån det så det var att be att få betala för detta smycke också.

Visst var det konstigt?
Leo talar med mig.

Det har gått två dygn sen Leo somnade in och sorgen ligger som en tät dimma

Det har nu gått två dygn sen Leo fick somna in och sorgen ligger som en tät dimma i huset. Chocken börjar försvinna men just själva insikten att han inte finns längre gnager i huvudet. Vi säger Leo till dom andra hundarna mer än vad vi gjort innan och fyller fortfarande på hans vattenskål när vi fyller på dom andras skålar.
När Leo kommer hem igen i en urna - då tror jag att sorgearbetet sätter igång i en annan fas - då blir det liksom så klart att han inte finns längre.
Så var det iallafall med Bruno när han försvann ifrån oss för nästan 1 år sen.
Även om vi visste att vi när som skulle förlora vår gentleman så blir det ändå ett trauma när det väl händer. Man kan aldrig förberedda sig helt - aldrig! Inte när man förlorar någon som man älskat så länge, vet vilken historia han varit med om och vilka underbara minnen han givit oss och även andra i släkten och på hundkurser.
Jag (matte) har aldrig varit med om en sådan här situation på djursjukhuset innan. 
När vår första hund tillsammans, schäfern Nixon skulle somna in, enbart 1,5 år gammal på grund av epilepsi, så var det jag som bokade tiden och det var jag som fick spruta in lugnande i hans mun här hemma innan Jörgen och min pappa körde med honom till djursjukhuset för den sista dosen. Jag vägrade att följa med dit!
Nixons blick på mig när jag sprutade in det flytande i hans mun kommer jag aldrig att glömma!
När Bruno, 10 månader gammal försvann från oss, hann varken jag eller Jörgen att ta farväl av honom, då han blev sämre så snabbt och han befann sig då på djursjukhuset i Helsingborg.
Min magkänsla däremot när vi lämnade honom den lördagen i Helsingborg sa att detta var sista gången jag såg honom, men jag förträngde känslan just då, men så rätt jag hade.

Inatt har Jack legat där Leo brukade ligga.
Vi har tagit bort alla mattor som låg på golven i tv-rummet och i köket för Leos skull då han inte gillade att gå på hala golv, men ändå la sig Jack där han brukar ligga.
Jack har varit rätt dämpad och vi ser i hans ögon att han saknar honom.
Leo tog emot Jack med öppna "armar" när Jack kom till oss. Han kollade honom, pysslade om honom och så vidare. De sista 2-3 åren är det Jack som tagit hand om Leo. Då är det han som kollat till Leo, pussat på honom, putsat på honom och så vidare.
Även om han och Leo inte lekte och busade så mycket de sista åren så hade de ett tätt band tillsammans. Leo sa aldrig till Jack, däremot så sa Leo till Malte eller Björne om han tyckte att de var för stojiga.

Ljusen har varit tända både när vi kom hem ifrån djursjukhuset i söndags kväll, igår kväll och även ikväll. 
De kommer att vara tända tills han kommer hem igen - förenad med dom han älskade och förenad med dom som älskade honom.

...och ännu flera foton av vår saknade gentleman ♡

Leo vunnit priser på Qpoolen-utställningen i Hässleholm

Leo provar en sommarhatt

Leo - yngre än 1 år.

Leos underbara busblick som han hade in i det sista.

Leo och Jack (Jack var valp då)

Leo svettas denna sommar - skönt å sätta sig med baken mot den öppna frysen. :-)

Leo 1 år

Gentlemannen Leo - underbara minnesbilder

Då vi bara ägde en vanlig kamera då vi skaffade Leo så är dessa lite suddiga

.

Leo leker med vattenslangen

Leo -  9 veckor

Vila i frid vår älskade Leo

Igår den 6 april kl 20.25 lämnade vår älskade Leo oss.
Han talade om för oss att nu är det dags genom hans blick och hans kropp visade att nu orkar jag snart inte mera.
Hans tumör bak i svansen började att blöda och då fanns det inget mer att göra.
Innan på dagen hade vi beställt tid till på onsdag, men när vi upptäckte att han blödde i svansen ringde jag och berättade att det var dags redan nu. Han skulle inte behöva ha ont i två dagar om han nu hade det. Jag klippte av en pälstuss från honom.
Det var inga problem att få in honom i bilen.  Han ville till och med sitta upp och titta ut genom fönstret där bak vår starke kämpe.
Väl på plats fick vi köra in bakom djursjukhuset där akutintagningen är då Leo hatar att gå på hala golv. Leo fick hjälp av oss att kliva ner från bilen men sen gick han med raska kliv in och in i rummet där ljus var tända och en filt utlagd på golvet. Han la sig på filten och tittade på oss.
Han böjde sig framåt där vi satt på golvet bredvid honom och gav först husse en puss och sen mig en puss i ansiktet som ett "tack och adjö för denna tid". Sen slickade han våra händer och la huvudet på husses knän. En veterinär kom in och berömde hur vacker han var i päls och ansikte för att vara 12 år. Vi berättade en kort sammanfattning av hur Leos liv sett ut och hon tyckte det var fantastiskt att han orkat leva så länge och vara så vacker.
Hon gav honom sen lite "sömndryck" och Leo började att andas tyngre och långsammare och lämnade oss ensamma med Leo igen.
Han började att springa lite med bakbenen - han var på väg...
Han lyfte två-tre ggr på huvudet och tittade på oss sen la han sig till rätta igen.
Efter ca 15 min kom veterinären och gav Leo det sista, överdosen.
Jörgen satt och klappade honom på huvudet medans jag bara la handen på hans mage och jag kände hans sista andetag.
Sen var han borta.

En separat kremering, precis som med Bruno blir det.
Leo kommer snart hem till oss igen.
Du är mycket saknad av alla Leo!
Tårarna tar aldrig slut.
Vår kämpe - vår älskade Leo Peo.

Kvällens första kurstillfälle med Björne

Då är vi hemma efter kvällens första kurstillfälle i grundkursen.

Jag är så stolt och glad!
Som Ni (kanske) minns så var Björne på valpkursen väldigt svår att ens få ut ur bilen - ikväll stod han i sin bur och spanade i ca 30 sekunder på sina nya hundkompisar, men sen tog han steget ut ur bilen och sen var det inget konstigt med det.

Väl stående på marken gick han direkt och började snusa lite på marken.
En hundtik som heter Sassa och är schäfer ville gärna hälsa på honom, men Björne brydde sig inte om hennes inbjudan.
Vid allra första tillfället blir det rätt mycket prat ifrån vår hundledare Roger ute på planen.
Några av de andra hundarna blev rätt rastlösa rätt så kvickt och började gräva eller hoppa på sin husse eller matte eller inbjuda sin kamrat bredvid med lite lek, men Björne la sig framför mig istället och relaxade. Han tittade ofta på den hunden som hoppade på sin husse, men blev inte uppspelt själv eller ville resa sig och gå dit.
Sen blev det lite övningar för att vår hundledare skulle se hur vi var med våra hundar (kontakt, koppelträning osv) och sen stod vi och pratade om detta.
Då la sig Björne ner igen och efter ett tag satte jag mig bredvid honom och började ge honom lite massage på frambenen. Han njöt i fulla drag och hamnade nästan i sovkoma. Hahaha..

Så himla lugn var han hela tiden samt gick bra i kopplet (vilket han inte gör alltid kan jag säga).
Jag är sjukt stolt över honom och en massa beröm har han fått från mig hela kvällen.
Nu ligger han i tvåmannasoffan och snarkar - han verkar väldigt nöjd med hur hans födelsedag har varit. :-)

GRATTIS BJÖRNE PÅ 1-ÅRSDAGEN!

GRATTIS VÅR ÄLSKADE BJÖRNE

PÅ 1-ÅRSDAGEN!

DU ÄR VÄLDIGT ÄLSKAD AV ALLA

MATTE & HUSSE

Tur i oturen

Sol ute!

Härligt!

Dock så resulterade hundarnas vårkänslor i en skada på Malte.

Malte skulle springa in och upp för altantrappan - samtidigt får då Björne samma idé - och båda rusar mot trappan. Björne bestämmer sig för att springa upp först, och det är inte Malte beredd på. Så när han ska sätta första tassen på lägsta trappsteget så missar han den då Björne kommer i full fart bakom och knuffar väck honom.

Istället slår Malte i huvudet i mellersta trappsteget och får ett rejält jack vid sidan om ögat (som Ni ser på bilden). Tur i otur att det inte tog på ögat!

Just nu verkar hundarnas hälsa stabil - det är knappt man vågar skriva det.

Så medans den är stabil och förhoppningsvis kommer att vara stabil LÄNGE - ska jag nu ta och njuta tillsammans med dom med vår obligatoriska massagestund.

Dagens veterinärsamtal

Idag har Malte avslutat sin medicinkur och nu är det bara att hålla tassarna för att det inte kommer tillbaka.

Jag har haft samtal med veterinären idag och vi är överens om, när jag framförde mina önskemål att jag ska ha tillgång till medicin ifall Malte visar samma symptom (utan feber) om det återkommer utan att behöva åka dit för att undersökas och betala en massa för det jag redan vet och ser. Skulle han visa symptomerna mer regelbundet så får vi naturligtvis åka in och röntga mer på honom eller om han får feber tillsammans med symptomerna.
Jag berättade för henne om Maltes bror Bolt, där man inte heller har funnit någonting alls, och han visat samma symptom som Malte vid varje tillfälle. Det möjligtvis veterinärerna i Helsingborg kan tro är att det är en muskel som blir inflammerad lite då och då. Det känns som att Malte och Bolt är siamesiska tvillingar då de visat exakt samma. Helt knas.

Jag berättade också att jag har börjat med att ge Malte laxolja i hans mat och att jag kommer att prova att ge honom RC Mobility som Leo gick på efter att han blev korsbandsopererad och som hjälpte honom med leder och skelett tillsammans med simning.
Man får helt enkelt prova en massa saker som kan förhoppningsvis vara gynnsamma och som inte tömmer hela plånboken på en gång. En del går ju på försäkringen men en del inte. Det är ju också svårare att få det på försäkringen då man inte kan finna något fel.

Så nu ber jag Er som läser detta att hålla tassar och tummar att det INTE kommer tillbaka på ett tag iallafall.
Jag har en glad Malte här vid min sida och som verkligen har glimten i ögat när han känner för det.

Ps. Borreliavärdena hade fastnat någonstans - så de kommer jag att få reda på imorgon - för att jämföra med i höstas. Ds

Morgonens hyssaktivitet samt rapportering om Malte

Brottsplatsen

Oskyldig hund? NEJ! Kolla tassarna...

Nöjd med sin handling...

RELAX  - JUST DO IT!

Morgonen började med att Björne hittad på ett hyss.

Nöjd med sitt handlande kom han sen in och skitade ner precis hela mattan i köket med jord.

Matte visade hur överlycklig hon blev över hans handlande....

Djursjukhuset i Hässleholm har fortfarande inte ringt angående Maltes värde gällande Borrelian. Och igår kväll upptäckte jag att Maltes medicin inte räcker till 10 dagar utan den tar slut idag, endast 7 dagar. 

Så jag ringde upp dom och förklarade att medicinen inte räckte och att det står 10 dagar samt att jag skulle vilja prata med veterinären för jag har inte fått reda på Maltes värde heller.

Tyvärr så jobbade inte denna veterinären på hela veckan, så nu har jag telefontid till henne på måndag. Men de lovade att ordna ett nytt recept - det är ju knappast mitt fel att veterinären inte kan räkna...

För drygt en timma sen så kollar jag min mail och upptäcker ett mail ifrån försäkringsbolaget, där de reglerat en faktura ifrån Djursjukhuset i Hässleholm idag på 465 kr! Really?!

Jag ska fan inte betala nåt för ett telefonsamtal för att mängden medicin är felräknat plus att jag inte kunde få svar gällande Maltes värde och så vidare.

Nej, detta kommer jag verkligen att ta upp på måndag. De 465 kr ska jag ha tillbaka - varenda öre.

Sen de tog så väl hand om Bruno och om Malte, så har jag fått en positiv bild och bemötande ifrån personalen där, men detta gillas inte. 

I lördags kom ett bakslag då Malte skrev till, men efter det har den vanliga Malte mer och mer visat sig. Han äter igen ifrån skål och han vill gärna göra hyss (som t ex sno något som han vet att då sätter han fart på Björne eller Jack) eller så inbjuder han till bus själv ute i trädgården. Han sitter nu i sin älskade fåtölj igen eller ligger i soffan (gärna med benen upp i luften, som Ni ser på bilden). Det är svårt att säga till honom att vara lugn - man älskar ju att se alla positiva sidor som visas igen - men samtidigt så länge han går på smärtlindrande så känner han ju inte smärtan han har eller har haft.

Vi får se vad måndagens samtal bär hän helt enkelt. Jag har min önskan iallafall och jag kommer att kämpa för att få den accepterad av veterinären.