Då är julafton över för detta året och alla pojkarna ligger nu utspridda lite här och där i rummet och snarkar.
Det är jobbigt och ha julgäster.
Den lyckligaste och gladaste av dom alla ikväll var Leo.
Leo var så lycklig och glad när han hörde min storebrors röst och pappas röst då Leo befann sig i tv-rummet när de kom. Svansen den gick som en elvisp. Det var länge sedan jag såg Leo så glad och han ville direkt bli kliad på magen och fläkte ut sig.
Underbara Leo! Det värmde i hjärtat av att se Dig så glad och lycklig för troligtvis är detta din sista jul - du är ju 11,5 år.
Björne, Malte och Jack blev naturligtvis också glada av sällskapet och speciellt av all den goda matlukten.
De fick varsin prinskorv, men det var också allt.
Julklapp av sin mormor och morfar fick de också, varsin.
Jack och Björne öppnade sin direkt medans Malte och Leo i skrivandes stund fortfarande inte öppnat sina.
Julhyss såklart blev det också...
Jag kan säga att jag är väldigt glad över att vi inte har någon julgran i år för den hade troligtvis legat på golvet på några sekunder.
Kvällens julhyss stod Björne för.
Vi satt och tittade lite på tv och hade en stor skål med potatisskruvar på bordet. Björne ville ha dom!
Så efter lite kelande och så, så satte han sig med rumpan i soffan och låtsades vilja bli klappad.
Helt plötsligt drar han fram sin bekända vänstertass och drämmer den i bordet OCH på skålen så alla potatisskruvar flyger i luften och ut på bordet och golvet.
Tja, vad säger man? Smart hund!
Nu är vi alla små slitna här och ska bara njuta i mörkret av tända ljus, tv och hundar som snarkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar